Dalhems Fritidsgård Ladan
Var på Dalhems Fritidsgård Ladan igår kväll och pratade böcker. Det var trevligt. Jag slås alltid över hur oerhört fint det är på just Dalhems fritidsgård och vilken omfattande verksamhet som gården bedriver med allt från djuren i ladan till den trevliga stämning som råder på gården. En sak som jag har funderat på när jag varit på gården - det har blivit 3 gånger nu - är att det alltid varit enbart killar som har varit där och lyssnat. Tror inte att det är en medveten strategi från gårdens sida, men lite smålustigt är det allt.
Nu när projektet förmodligen inte kommer göras om är det lätt att bli lite nostalgisk faktiskt. Jag kommer alltid att minnas det första bokpratet jag gjorde på Dalhem med oerhört mycket glädje. Jag hade tidigare på kvällen ifråga varit på andra sidan stan, exakt var har jag glömt, och kom till Ladan med andan i halsen. Då möttes jag av ett nästan helt nersläckt rum och en soffa fylld av grabbar som inte såg lättimponerade ut. Det är bra, man ska inte kompromissa med kvaliteten och sälja sig - men jag tog i och det blev så fruktansvärt bra och roligt att jag fortfarande minns just det bokpratet som ett av de bästa jag gjort. Några dagar senare kom tre av grabbarna som var på Ladan den kvällen ner till Stadsbiblioteket för första gången någonsin. Det är ett av de största erkännanden jag fått som bibliotekarie att det var jag som hade fått ner just dessa tre till huset. Fortfarande blir jag glad när jag tänker på detta minne.
Gårdagens prat var också roligt - det är alltid lite pirrigt när man ska dra igång igen. Inte för att själva grejen med bokprat känns ovan, men för att man inte hittat alla ingångar till böckerna. Detta kommer dock med tiden. Nästa vecka återfinns vi på Rydebäcks Fritidsgård Krokahus, kl. 19.00 den 9/3. Det kommer bli fett.
/Martin
We don't read and write poetry because it's cute. We read and write poetry because we are members of the human race. - John Keating
Nu när projektet förmodligen inte kommer göras om är det lätt att bli lite nostalgisk faktiskt. Jag kommer alltid att minnas det första bokpratet jag gjorde på Dalhem med oerhört mycket glädje. Jag hade tidigare på kvällen ifråga varit på andra sidan stan, exakt var har jag glömt, och kom till Ladan med andan i halsen. Då möttes jag av ett nästan helt nersläckt rum och en soffa fylld av grabbar som inte såg lättimponerade ut. Det är bra, man ska inte kompromissa med kvaliteten och sälja sig - men jag tog i och det blev så fruktansvärt bra och roligt att jag fortfarande minns just det bokpratet som ett av de bästa jag gjort. Några dagar senare kom tre av grabbarna som var på Ladan den kvällen ner till Stadsbiblioteket för första gången någonsin. Det är ett av de största erkännanden jag fått som bibliotekarie att det var jag som hade fått ner just dessa tre till huset. Fortfarande blir jag glad när jag tänker på detta minne.
Gårdagens prat var också roligt - det är alltid lite pirrigt när man ska dra igång igen. Inte för att själva grejen med bokprat känns ovan, men för att man inte hittat alla ingångar till böckerna. Detta kommer dock med tiden. Nästa vecka återfinns vi på Rydebäcks Fritidsgård Krokahus, kl. 19.00 den 9/3. Det kommer bli fett.
/Martin
We don't read and write poetry because it's cute. We read and write poetry because we are members of the human race. - John Keating
Kommentarer
Trackback
