brutaltbrapocket

Fullständigt ljuvlig roman som utspelar sig i det viktorianska England. Gemma har efter en tragedi inom familjen förflyttats från Indien till en internatskola i England. Väl där upptäcker Gemma att hon har förmågan att öppna en port till en annan värld. Tillsammans med tre vänner vars frihetslängtan är lika stark som Gemmas tillbringar de alltmer tid i den andra världen. Men de ska snart upptäcka att den världen inte är helt ofarlig, och att vistas där kostar ett visst pris.

Jag njöt från början till slut av "Ögat Över Månskäran"!

/Martin

Aislinn har en hemlighet - hon kan se de alver som osedda av övriga befolkningen bebor hennes hemstad. Dessa alver är så långt ifrån Tolkiens Legolas som man kan komma, uppfyllda av en maktkamp mellan olika fraktioner, eller hov. I denna mörka värld spelar det ingen stor roll om Aislinn vill delta i alvernas maktspel - hon dras in ändå och slits mellan hopp och förtvivlan när hon blir utvald av sommarkungen till hans gemål - en status som kan sluta med att Aislinn går under.

Riktigt mörk och spännande fantasy för folk som inte har något emot att kämpa litegrann med en bok.

/Martin

Tänk dig att du förlorar din hand i en olycka och får en ny transplanterad. En hand som har en egen blodig vilja och törstar efter hämnd. Det här är en actionfylld historia som du läser på en kvart.

Själva historien stannar dock kvar som en film i ditt huvud…

I like. / Maria

Den här boken innehåller allt som en riktig ”chicklitt roman” skall innehålla: rivalitet, vänskap, kärlek, problem som måste lösas och ett hyfsat lyckligt slut. En skön bladvändare när man vill koppla av. Avnjutes gärna tillsammans med en skål solmogna persikor.

/Maria

Osynliga lagar. Det vimlar av dem. Tilda kan dem alla. Man sätter sig inte bredvid vem som helst på lunchen. Man låtsas oberörd fast man vet. Om man spelar alla kort rätt så tar man sig igenom dagen utan att väcka förarglig uppmärksamhet. 

Men så dyker Jesper upp med sin självklarhet och sitt rollspel. Han vill vara Tildas vän, och plötsligt vänds allt upp och ner på ett obehagligt, behagligt sätt.

 Men varför sitter lillasyster och gråter i äppelträdet på nätterna?

 Den här boken kan även gillas av hårdrockare. Läs klart! :-)

/Maria

Chanslös redan innan.

När helvetet fryser till is… då Sanna kommer du att få kompisar! Säger Markus.

Hon vet det själv. Alla vet, till och med hennes föräldrar har det i blicken när de önskar henne lycka till första dagen på gymnasiet. Men det är fel, fel, fel.

Sanna får femton nya bästa vänner . Livet börjar. Äntligen! Eller?

Emma Granholms berättelse om Sanna fångar dig från första sidan. Följ med Sanna till skolan. Spelet kan börja.

/Maria

Ida har ett skönt liv med sköna vänner, en skön familj, i en skön stad! Helsingborg såklart. Allra bäst kommer hon överens med sin pappa som hon har väldigt mycket gemensamt med. Allt förändras när hon hittar ett brev på sin mammas stökiga skrivbord.

Vem är Åsa egentligen? Vem kan man lita på? Är blod tjockare än vatten?

Blir det något hångel med Finn innan boken är slut?

Läs om du vill veta!

/Maria

Mycket hyllad fantasyroman - välförtjänt om ni frågar mig - av Anders Björkelid. Vissa saker känns igen - att boken utspelar sig i en värld med starka drag av fiktiv medeltid, fantasiväsen och två hjältar som famlar efter grepp i tillvaron exempelvis. Men språket och sättet berättelsen är framskriven på var det som verkligen fångade mig. Skriven i något sorts "vi-form" häpnar man gång efter annan över hur fantastiskt väl detta grepp fungerar för att lyfta fram historiens särart. Detta kan mycket väl vara det bästa som kommit ut inom svensk fantasy.

Tvillingarna Sunia och Wulf bor med sin far på en ensligt belägen gård i tron att fadern är en enkel bonde. Så är det såklart inte och i faderns förflutna finns det händelser som hotar familjen. Efter det att fadern mördats flyr tvillingarna hals över huvud ut i en framtid där de inte kan ta något för givet - annat än att faderns banemän är ute efter dem också. Relationen mellan syskonen är bra beskriven - och att Björkelid verkligen har tänkt igenom sina karaktärer är uppenbart.

Extremt läsvärd.

/Martin

        

I går besökte Jag och Martin Fritidsgården i Påarp. Det är alltid intressant att höra vad ni tycker om att läsa och varför. Vi diskuterade bland annat hur det kommer sig att man fastnar för en viss bok. Ofta väljer man en bok för att den har en stil som man gillar exempelvis fantasy eller historiska romaner. Kanske fastnar man för en snygg utsida men det viktigaste verkar vara att man gillar vad man läser. Helst skall man bli fångad på de första 30 sidorna sa en kille.

Jag vill därför tipsa om två av vårens brutala böcker som verkligen slukar sin läsare från första bladet.

"Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld och "Svenhammeds Journaler" av Zulmir Becevic

Nästa vecka är det Bårslöv och Maria Park som får brutalt besök. Vi ses!

/ Maria

Igår var jag och Maria på Elinebergs Fritidsgård - det var jättekul att få göra en presentation av böckerna tillsammans. Lite av en äntligenkänsla faktiskt. Precis som på Dalhem var där bara grabbar - tror faktiskt att det bara har varit tjejer med första gången vi var på Elineberg när vi hade startat projektet 2009. Så här såg det ut då.





Igår pratade vi om "Ett nytt liv på köpet" av Granholm, "Jag finns" av Henriksson, "Kulor i hjärtat" av Neumann, Sonya Sones bägge böcker om Sophie och Murphy, "En enda kväll" av Berggren, "Svenhammeds Journaler" av Becevic, "Den blodiga handen" av Butler, "Natthimmel" av Nordin och "Blod" av Anderberg Strollo - och efter vissa ohejdbara skrattattacker från ett av de besökande tvillingparen flöt det på bra. (Jag driver lite med er grabbar, haha!). Det blir ganska tydligt vilka böcker som går hem hos just grabbar tyckte vi oss se när de började bläddra i dem efter bokpratet.

Tack för att vi fick komma till er gård!

Nästa vecka återfinns vi på Påarps Fritidsgård, onsdagen den 23/3 kl. 18.00

/Martin

Var på Rydebäcks Fritidsgård Krokahus igår kväll. Det är en gård som man gärna återvänder till då de verkligen har lyckats skapa en riktigt skön stämning där. Att de ungdomar som kommer dit verkar gilla att vara där och sina fritidsledare är så oerhört påtagligt. Man blir lugn i själen av att komma dit - och det ledde såklart till att bokpratet blev så fantastiskt bra. Det beror en hel del på böckerna också - vi är mer än nöjda med de titlar som vi har valt ut denna gång - men också att jag för egen del upplever att jag har börjat hitta den röda tråden i hur jag ska prata om böckerna. Enda nackdelen med detta är att jag gärna hade brutit denna röda tråd och haft Maria med mig, men då verkligen hela hennes familj har gått i däck med sjukdomar så blev det inte så. Håller verkligen tummarna för att hon är med nästa vecka - jag tror nämligen att hon är väldigt sugen på det, för då kommer vi till hennes gamla område Elineberg. Vi kommer vara där från kl. 18.00 onsdagen den 16/3 - och det kommer bli kul!

/Martin

Var på Dalhems Fritidsgård Ladan igår kväll och pratade böcker. Det var trevligt. Jag slås alltid över hur oerhört fint det är på just Dalhems fritidsgård och vilken omfattande verksamhet som gården bedriver med allt från djuren i ladan till den trevliga stämning som råder på gården. En sak som jag har funderat på när jag varit på gården - det har blivit 3 gånger nu - är att det alltid varit enbart killar som har varit där och lyssnat. Tror inte att det är en medveten strategi från gårdens sida, men lite smålustigt är det allt.

Nu när projektet förmodligen inte kommer göras om är det lätt att bli lite nostalgisk faktiskt. Jag kommer alltid att minnas det första bokpratet jag gjorde på Dalhem med oerhört mycket glädje. Jag hade tidigare på kvällen ifråga varit på andra sidan stan, exakt var har jag glömt, och kom till Ladan med andan i halsen. Då möttes jag av ett nästan helt nersläckt rum och en soffa fylld av grabbar som inte såg lättimponerade ut. Det är bra, man ska inte kompromissa med kvaliteten och sälja sig - men jag tog i och det blev så fruktansvärt bra och roligt att jag fortfarande minns just det bokpratet som ett av de bästa jag gjort. Några dagar senare kom tre av grabbarna som var på Ladan den kvällen ner till Stadsbiblioteket för första gången någonsin. Det är ett av de största erkännanden jag fått som bibliotekarie att det var jag som hade fått ner just dessa tre till huset. Fortfarande blir jag glad när jag tänker på detta minne.

Gårdagens prat var också roligt - det är alltid lite pirrigt när man ska dra igång igen. Inte för att själva grejen med bokprat känns ovan, men för att man inte hittat alla ingångar till böckerna. Detta kommer dock med tiden. Nästa vecka återfinns vi på Rydebäcks Fritidsgård Krokahus, kl. 19.00 den 9/3. Det kommer bli fett.

/Martin

We don't read and write poetry because it's cute. We read and write poetry because we are members of the human race. - John Keating